Efter prat med min älskade Mezgin och efter utlåtande från olika läkare har jag insett en sak. Det som kommer hjälpa mig att ta mig igenom min resa är att vara uppe i det blå. Min enda uppgift just nu är att vara glad, positiv och att försöka skratta så mycket som möjligt. Jag ska erkänna att det självklart låter lättare än vad det kommer bli. Men vad tusan, dåliga dagar kommer, men ingenting är omöjligt. Jag ska se till att de positiva dagarna är fler än de negativa.
Studier har visat att patienter med en positiv inställning men riktigt dåliga odds, oftare blir friska än de som har bra odds men en dålig inställning. It's all in your mind, someone told me. Det är så sant och jag tror på det till 100 %.
Hittills har jag tyckt att min resa varit orättvis och jag undrar varför det här händer mig. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jag har sett det som en ond spiral som hela tiden går neråt, non stop. Men jag börjar inse att den nog faktiskt går uppåt. Jag har kommit mycket närmare mina vänner och familjen på olika sätt. De gör mig så lycklig att jag kan inte sluta le. Mitt hjärta värmer bara av tanken på dom och det om nåt är väl ändå lycka. Jag vet vad som betyder nåt för mig och jag har insett vad som gör mig lycklig. Så just nu ska jag försöka vara med människor som får mig att skratta, att bara fyllas av glädje och fokusera på allt positivt. Jag ska vara uppe i det blå så mycket att jag inte kommer tänka på negativa saker. Om jag försöker med det så producerar jag positiva hormoner som i sin tur gör bra saker i kroppen, en slags domino-effekt kan man nog kalla det. Säg vad ni vill, men jag tror det.
Vem vet? Det kanske hjälper mig.. och om inte annat så är jag i alla fall jävligt lycklig!
Idag är första dagen på resten av mitt liv.
/Emma
Studier har visat att patienter med en positiv inställning men riktigt dåliga odds, oftare blir friska än de som har bra odds men en dålig inställning. It's all in your mind, someone told me. Det är så sant och jag tror på det till 100 %.
Hittills har jag tyckt att min resa varit orättvis och jag undrar varför det här händer mig. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jag har sett det som en ond spiral som hela tiden går neråt, non stop. Men jag börjar inse att den nog faktiskt går uppåt. Jag har kommit mycket närmare mina vänner och familjen på olika sätt. De gör mig så lycklig att jag kan inte sluta le. Mitt hjärta värmer bara av tanken på dom och det om nåt är väl ändå lycka. Jag vet vad som betyder nåt för mig och jag har insett vad som gör mig lycklig. Så just nu ska jag försöka vara med människor som får mig att skratta, att bara fyllas av glädje och fokusera på allt positivt. Jag ska vara uppe i det blå så mycket att jag inte kommer tänka på negativa saker. Om jag försöker med det så producerar jag positiva hormoner som i sin tur gör bra saker i kroppen, en slags domino-effekt kan man nog kalla det. Säg vad ni vill, men jag tror det.
Vem vet? Det kanske hjälper mig.. och om inte annat så är jag i alla fall jävligt lycklig!
Idag är första dagen på resten av mitt liv.
/Emma
Kommentera